Att jag aldrig kan komma i håg ovanstående i förväg är ju en gåta värd att lägga forskningspengar på...
Sedan i måndags har jag gruvat mig för ett möte på jobbet. Arga röster i mitt huvud har tolkat vissa rykten angående min plötsliga anställning som att ungefär alla spec ped i hela stan sitter och muttrar om mina tillkortakommanden. (Ok, nu när jag ser det i skrift så verkar det ju inte så troligt, men...) Inför detta möte hade jag målat upp scener som att folk skulle... kanske vara arga på mig, sitta och viska om mig?Hemskt skulle det bli i alla fall!
Som ju alla normala människor redan har räknat ut, så hände det faktiskt inte något på det där mötet som hade med mig att göra. Lättad kunde jag andas ut, men skadan är ju liksom redan skedd när man har haft svårt att somna två kvällar i rad...
Nästa grej, som jag dessutom har haft flera veckor på mig att stressa upp mig inför, var kvällens Me & I party hemma hos undertecknad. Många góa damer kom, vi såg en massa fina kläder och flera av mina gäster var så gulliga och sa fina saker om vårt hus, det goda fikat etc etc. Varför hade jag målat upp skräckbilder om att fikat inte skulle räcka, golvet skulle vara för oskurat eller något annat oviktigt i-lands bekymmer?
Bräckliga mamman vet att hon är kass under stress - varför kan hon inte sluta stressa upp sig över idiotgrejer? Hemläxa!
Tack alla ni som kom.
Är det någon annan än jag som har sett likheten mellan min fina man och McDreamy ?
3 kommentarer:
Hallå! Jag kommer att följa din blogg slaviskt! Har själv länge funderat på att skaffa en men samtidigt som det känns kul och spännande så har jag funderat på om jag klarar av att blottlägga mig så, tex när jag är arg (typ jämt) och om jag klarar av att vara sådär smårolig som krävs för att någon ska vilja läsa...hmm har svårt att bestämma mig! Fast samtidigt visar jag ju typ allt på soo shim och i klubbtidningen så kanske...
Hursom haver är du superrolig, underbar, mänsklig och viktig i mitt liv! Lycka till!
Likhet mellan Nisse och McDreamy... det skulle vara håret i så fall :P!
Kära, kära, underbara fru J. Du är fantastisk, din familj är underbar och ditt hem är hur mysigt som helst. Ta åt dig, sug upp komplimangerna som en svamp och ta fram dom igen när det känns tungt nån dag, eller om det är något annat idiotiskt i-lands bekymmer som dyker upp.
Tack för igår!
Kramar i massor
Skicka en kommentar