Att leva med en 4-åring är som att spela rysk roulette. Jämt.
Man har verkligen ingen aning om när, var eller varför det smäller.
Idag har det varit en bra dag, har firat alla fantastiska pappor; "the Dad" -min egen, min fina svärfar, min mammas pappa och så förstås den tokfina pappan till mina barn.
Bra dag med tårta till trots, har den ryska rouletten varit i full gång; redan till lunch hade jag tydligen låtit undslippa att pappan i huset skulle få en present efter maten -hur kunde jag vara så dum????
Sonen:
-Du har förstööööört ALLT, mamma!!!
Jag:
-????
Sonen (i falsett):
-Det skulle ju vara en överrrrrraskning!!!
Till och med intag av middagens efterrätt vägrades, då min stackars moster hade satt sig på fel stol. Inte förrän mostern hade åkt hem, och den stackars gammelmormorn hade gullat och ojjat ihjäl sig, behagade den lille terroristen glatt proppa i sig både tårta och glass. På rätt stol.
Nu sover de två små så sött, och jag förundras över att de byter skepnad så fort mörkret faller; ingen är så fridfull som en tungt sovande 4-åring - medan den lille guldklimpen är helt oberäknelig och kan vakna i princip när som helst under natten för att äta, skita eller skrika.
Så var det roulette igen.
Nattroulette...
Krama din pappa idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar