Känslomässig baksmälla.
Är trött och slut, vill helst bara äta skräpmat och gärna ta på solbrillorna för att slippa se och slippa synas. Har tvingats vara stark, man kan inte bryta i hop som förälder när sonen är rädd på sjukhuset eller när han är ledsen för att han har spytt ner sjukhusets nattskjorta. ("Visst är den fin, mamma?")
Men nu är vi hemma, vi vet att allt kommer att bli bra - och bräckliga mamman drabbas av jordens baksmälla. Helt plötsligt måste vardagen fungera - man måste se till att det finns mat och rena kläder åt de små. Dessutom vill den här mamman gärna att inte dammråttorna ska anfalla när hon sätter sig i soffan - hur OVIKTIGT det än kan verka i en situation som denna.
Men mamman bara gråter. Innuti och utanpå.
Gråter för att det hade kunnat vara så mycket värre.
Gråter för att hon ändå skäller och gormar på finaste prinsen.
Gråter för att alla bryr sig så mycket om oss.
Gråter för att Försäkringskassan och försäkringsbolaget är så knepiga.
Gråter av lycka då sonens Trombocyter idag har värde 13! (Han har haft 1, vi friska har 150..)
Gråter för att Thyllan skriver så himla fint om vår prins:
Han är en magiskt cool kille, bästisen. En cool och stark kille. En kille som det är så lätt att tycka om, att ta till sig. Han är en snäll kille. En snäll och stark kille. Jag kan inte önska mig en bättre vän till min son.
3 kommentarer:
Bara så att du vet, jag menar varje bokstav. Stolta ska ni vara över prinsen med stort P. Det tror jag att ni är också, även om man ibland vill knöckla ihop dom och stoppa in dom i garderoben..
Självklart gråter du, tjejen! Mer naturlig gråt finns nog inte.
När fin-fina L fick leukemi var det när de kom hem och det hade lugnat sig lite, som mamman totalt bröt ihop. Det är precis som du säger, man måste vara stark när det är som värst, sen kommer alla känslor som en vårflod.
Försök nu att stoppa alla krav långt ner i soptunnan och bara försöka överleva vardagen. Lite skräpmat har ingen dött av, inte dammkorn heller. Och våga be om hjälp. Du vet att ni får den. Med glädje.
Kramar i massor!!
Hej!
Hittade hit från Mikkes rosa blogg, har ju hört från mor och syster om er prins och sjukhus och allting, har tänkt på er och är så glad att han kommer att bli bra.
Klart att du har känslomässig baksmälla, inte konstigt alls, ta hand om dig nu och krama familjen extra hårt.
Massa kram
/Anna
Jag läser, läser och kommer att fortsätta att läsa. Tycker att det absolut var på tiden att bräckliga mamman fick sig ett eget utrymme i cyberspace. När livet inte visar upp sin finaste sida behöver man få skriva av sig orden som annars blockerar ens tänkande och varande.
Kramar från en broderist till en annan.
Skicka en kommentar