Idag är bräcklig bara förnamnet. Vet inte ens vad och hur man ska eller får skriva. Hur privat ska man vara på en blogg? Hur mkt oro vill cyberspace ta emot?
Sonen, som fram till idag "bara" hade lite vanliga sjukdomar, är nu inlagd på universitetssjukhuset. I morgon ska de ta ett benmärgsprov på honom, mest för att vara på den säkra sidan säger dom. Dom säger att det inte är något allvarligt, dom säger att allt ska bli bra.
Men i min bräckliga mammahjärna är allt bara kaos. Jag kan inte tänka, fokuserar på fel saker som att jag inte vet hur man gör för att vabba ett barn som ligger på sjukhus eller hur vi ska göra med all middagsmat eller vad som hände med mötet på jobbet som jag rusade iväg från i dag... Ingenting som spelar roll. Jag är arg på läkaren på akuten, som i lördags sa att prinsens utslag och blåsor berodde på förkylning, arg på mig själv för att jag inte kan tänka klart och för att jag säkert har låtit sonen ramla en massa gånger!
Jag vet att det inte är tid för att klandra någon just nu, men inombords vill jag så gärna hitta en syndabock - helst någon annan än mig själv...
Det enda fina i kråksången är att Prinsen himself är överlycklig; han har fått se på dvd typ hela dagen, han fick isglass och han och fina pappan ska få sova på ett jättestort sjukhus!
-Kul va, mamma?
Bräcklig, sa Bill.
Jag hör av mig när jag vet mer. Oroa er inte så mkt.
6 kommentarer:
Prinsen sover och pappan har tillgång till internet.Väntar på nattläkarn för mer info. Sov gott:)
Hälsa prinsen så mycket från oss! Vi är säkra på att allt kommer att gå bra och att han snart är hemma i schtaan igen. KRAM
Ovanligt stark! - sa Bull.
All styrka och energi skickar jag er. Bättre kolla än att inte...eller hur?
Stora kramar från Jenny o Livia
Oh, vad jobbigt för er! Förstår om ni är oroliga. Att vara på sjukhus är det absolut värsta som finns, att dessutom måsta besöka akutmottagning är inte kul. Lillan här har ju förkylningsastma och vi har varit tvungna att åka in på akuten (en gång i ambulans) för att hon inte kunnat andas flera gånger... och det har varit fasansfullt. Allt har verkligen känts som kaos och fast man vet att det inte är ens fel så sitter man där ändå och grubblar över om det nog ändå inte är det iallafall... Varför klädde man inte henne mer ordentligt och varför lät man henne få den där eländig förkylningen så astmaanfallen kom?
Men, som sagt det verkar ju som om er lille Prins tar det hela med jämnmod om han orkar vara glad över glass och dvd trots allt. Det ska nog gå bra det hela och vi tänker på er allihop här (Lillan sa just att hon sååå gärna ville gå till stora sjukhuset och hälsa på den sjuke tremeningen).
Kram
Men älskade, underbara människor! Såg det precis på bloggen. Försökte ringa, men inget svar. Åh, jag vill så gärna prata med dig. Hör av dig om du har ork. Jag förstår om du inte har det. Vi håller alla tummar vi har och målar inte fan på väggen. Säg till om du behöver hjälp med nåt. Vad som helst! Tonvis med kramar till er!
JAg håller tummarna att det kommer att bli bra! Kram Anna
Skicka en kommentar