och hennes avreaktorlåt är i dag mina följeslagare:
A-a-arg!
Arg, jätte-jättearg, som en varg, som är suuur
Jätte-jätte-sur, som ett odjur,
som har ätit citroooon
Jag är arg
Som en explosion
Och i stället för att som Sara vråla sin melodi för att låta åskan dra förbi prövar jag att skriva ett inlägg... Om detta funkar borde jag ha gjort det väldigt mycket tidigare under dagen, för nu är ju snart ändå den här himla pissadgen till ända.
Vad ska man göra med såna här skitdagar?
Jätte, jättearg - och vet inte ens varför!
Klimpen har sovit bra i två nätter och Prinsen fick sova hos morfars.
Mamman borde således ha fått sova sin skönhetssömn och vara gullig och fin, men hon är bara suuur.
På allt, och på inget;
På året som lider mot sitt slut, på stundande festtillställningar som känns jobbiga, på kommande termin som känns jobbig, på studentlitteratur som är tråkig och på en hy som verkar straffa mamman för att hon slutade amma klimpen.
På centraldammsugare som vill dö mitt under julhelgen, på återföljande dammråttor som hotar att ta över Midsommarhuset, på fin sängkappa som var jobbig att stryka, på strykjärnet som inte vill "spruta ut" en fin vattenstråle längre på knöligt tyg och på den idiot som råkade gå iväg med min fina sko efter gympapasset och inte kunde ställa tillbaka den inne i omklädningsrummet så att jag var tvungen att vara ännu mer jättearg över att nångon stjäl EN sko - tills jag kom ut och såg den i korridoren... Hade det varit så himla svårt att ställa tillbaka den innanför dörren?????
Njae, det försvann inte rikigt ändå känner jag...
Kan du berätta nåt kul?
tisdag 30 december 2008
måndag 29 december 2008
Ensam
En stackars gaffel får idag symbolisera singular. Ental. Ensam. Som småbarnsmamma kan jag ofta längta efter att få vara ensam, få vara ifred. Plötsligt händer det! Har sovit ensam, pluggar ensam, äter nu lunch ensam bland många andra. Det är konstigt, på gränsen till aptrist. Tror jag föredrar plural...
fredag 26 december 2008
Lycka är...
...en nästan färdig polishelikopter i Lego! Far och son i harmoni vid köksbordet, Lillebror sover i vagnen och mamman har lyckats ta sig ut i det fina vädret på en löprunda. Idag är det bra igen!
torsdag 25 december 2008
Dagen efter...
...känns det som vanligt lite tomt.
Gårdagen var en festdag utan dess like;
barn till bristningsgränsen fyllda av glädje och spänning, föräldrar fyllda av stolthet och väldigt mycket god mat, mor - och farföräldar i spänd förväntan över hur barnbarnen skulle ta emot de i överflöd inhandlade klapparna.
Och som vanligt blev det en succe, även om den yngre bara brydde sig om julklappspapperet och de äldre avslöjade både morfar och farfar som tomte. (Någon som vill extraknäcka nästa år?)
Idag är en helt annan dag dock.
En dag då alla är lite för gnälliga och det ligger saker överallt.
En dag då Prinsen gråter för att Lillebrors traktor kan spela Old McDonald, och Prinsen minsann inte haaaar nåååt att leka med, varpå mamman som sovit alldeles för få timmar blir galen och tilltalar Prinsen med allt för högt röstläge...
En dag då fina pappan har sin tillflykt i skidspåret, och mamman skulle vilja göra en löprunda på ca.... 2 mil (?) för att kanske lyckas få ro både i huvudet och runt midjan - men plötsligt känner sig tjock även i halsen och nosen och ja....
Vad ska man säga? Som en riktig baksmälla, som sig bör efter en riktigt festlig dag!
Men, som vanligt kunde det ha varit värre. Hos härliga familjen U i Lycksele firade 2 av 3 söner julafton med vinterkräksjuka och 40 graders feber...
God fortsättning på julen!
Gårdagen var en festdag utan dess like;
barn till bristningsgränsen fyllda av glädje och spänning, föräldrar fyllda av stolthet och väldigt mycket god mat, mor - och farföräldar i spänd förväntan över hur barnbarnen skulle ta emot de i överflöd inhandlade klapparna.
Och som vanligt blev det en succe, även om den yngre bara brydde sig om julklappspapperet och de äldre avslöjade både morfar och farfar som tomte. (Någon som vill extraknäcka nästa år?)
Idag är en helt annan dag dock.
En dag då alla är lite för gnälliga och det ligger saker överallt.
En dag då Prinsen gråter för att Lillebrors traktor kan spela Old McDonald, och Prinsen minsann inte haaaar nåååt att leka med, varpå mamman som sovit alldeles för få timmar blir galen och tilltalar Prinsen med allt för högt röstläge...
En dag då fina pappan har sin tillflykt i skidspåret, och mamman skulle vilja göra en löprunda på ca.... 2 mil (?) för att kanske lyckas få ro både i huvudet och runt midjan - men plötsligt känner sig tjock även i halsen och nosen och ja....
Vad ska man säga? Som en riktig baksmälla, som sig bör efter en riktigt festlig dag!
Men, som vanligt kunde det ha varit värre. Hos härliga familjen U i Lycksele firade 2 av 3 söner julafton med vinterkräksjuka och 40 graders feber...
God fortsättning på julen!
måndag 22 december 2008
Never enough...
Mamman har även i år gjort som man ska.
Beställt egendesignade julkort med klimparna, köpt julfrimärken.
Postat på rätt datum, till och använt posten himla speciella påse när jag la dem på lådan.
Sparat fjolårets julkortskörd, för att inte missa att skicka till någon som skickade till oss.
Men det räcker ju ändå inte.
Alltid får man något extra kort, någon som man själv inte har skickat till.
Inte världens undergång, men en plump i mammans duktighetsprotokoll.
(Så töntigt det såg ut i skrift!)
Här är i alla fall en hälsning från mamman, fina pappan och klimparna till alla nära och kära.
Ingen nämnd och ingen glömd;
Vi önskar er alla en fatastiskt fin julhelg!
Beställt egendesignade julkort med klimparna, köpt julfrimärken.
Postat på rätt datum, till och använt posten himla speciella påse när jag la dem på lådan.
Sparat fjolårets julkortskörd, för att inte missa att skicka till någon som skickade till oss.
Men det räcker ju ändå inte.
Alltid får man något extra kort, någon som man själv inte har skickat till.
Inte världens undergång, men en plump i mammans duktighetsprotokoll.
(Så töntigt det såg ut i skrift!)
Här är i alla fall en hälsning från mamman, fina pappan och klimparna till alla nära och kära.
Ingen nämnd och ingen glömd;
Vi önskar er alla en fatastiskt fin julhelg!
söndag 21 december 2008
Skitsöndag
Ja, som tidigare sagts så gillar inte den här mamman söndagar.
De är skitdagar som oftar börjar med kaos redan kring kl 9 då fina pappan drar i väg för att sparka boll och diskutera frisparkars vara eller inte vara med andra pappor, gudfädrer och nästan pappor. Så även denna söndag, och kaoset späddes på av att mamman hade en tid att pass klockan 10, helt värdelöst.
Numera känns det som att vara småbarnsförälder är samma sak som att jobba på SJ - hela tiden förseningar! (Tur att bäste morfar stod redo på nedre perongen för att mottaga inkommande gods;)
Nåja, när stressen hade lagt sig och mamman hade fått sig en promenad runt stadens broar i vacker vinterskrud (promenadvägen alltså, inte mamman) hände två BRA saker, trots att det är söndag:
Mamman fick gå med sonen på bio, premiär för oss som team.
Vi överlevde och hade riktigt mysigt, även om det hade kunnat gå illa när Prinsen bjöd unge herr Eriksson på godis i biomörkret och denne råkade få LAKRITS i sin mun. Tror dock han klarade sig utan framtida men ;-)
Just efter bion ringde fine doktor Anders och meddelade att Prinsens Trombocyter idag har ett värde av hela 57!
För den oinvigde så hade sonen förra veckan värde 14, och ett värde som helt plötsligt ligger över 50 innebär att han slipper ha hjälm inomhus och kan börja vara på förskolan som vanligt efter jullovet. Vet att man inte ska ropa hej... men idag firar vi, söndag till trots!
Hur var din söndag?
De är skitdagar som oftar börjar med kaos redan kring kl 9 då fina pappan drar i väg för att sparka boll och diskutera frisparkars vara eller inte vara med andra pappor, gudfädrer och nästan pappor. Så även denna söndag, och kaoset späddes på av att mamman hade en tid att pass klockan 10, helt värdelöst.
Numera känns det som att vara småbarnsförälder är samma sak som att jobba på SJ - hela tiden förseningar! (Tur att bäste morfar stod redo på nedre perongen för att mottaga inkommande gods;)
Nåja, när stressen hade lagt sig och mamman hade fått sig en promenad runt stadens broar i vacker vinterskrud (promenadvägen alltså, inte mamman) hände två BRA saker, trots att det är söndag:
Mamman fick gå med sonen på bio, premiär för oss som team.
Vi överlevde och hade riktigt mysigt, även om det hade kunnat gå illa när Prinsen bjöd unge herr Eriksson på godis i biomörkret och denne råkade få LAKRITS i sin mun. Tror dock han klarade sig utan framtida men ;-)
Just efter bion ringde fine doktor Anders och meddelade att Prinsens Trombocyter idag har ett värde av hela 57!
För den oinvigde så hade sonen förra veckan värde 14, och ett värde som helt plötsligt ligger över 50 innebär att han slipper ha hjälm inomhus och kan börja vara på förskolan som vanligt efter jullovet. Vet att man inte ska ropa hej... men idag firar vi, söndag till trots!
Hur var din söndag?
onsdag 17 december 2008
Djurplågeri
Familjen har utökats med husdjur. Prinsen ville så gärna ha en hund eller katt... Tvärnit. En kanin då mamma? Njae... Men en fisk kan jag väl få? Mamman är inget fan av djur, brukar väl nästan säga att hon hatar djur. Det ser lite drastiskt ut i skrift, ändras mig till att jag inte gillar djur. Vet inte om yngste sonen är min like eller min motpol, men två kvällar har han valt att överraska de små simmarna med ett lock, 2 varmkorvar av plast, en knubbig hand och en orange plastsked...
Så taskig...
...jag var mot alla oinvigda igår.
Konstigt att jag inte fick en brevbomb eller nåt.
Avslöjandets tid är nära.
Kanske blir du besviken.
Men om du känner den bebisgalna, paketberoende, längtande person som igår efter så många år av väntan fick undslippa att hon faktiskt var på tjocken - ja då blir du inte besviken.
Istället blir du så otroligt glad för hennes skull.
Kanske lider du liiite med den äkte maken som förvisso nu slipper tjat, men istället tydligen är livrädd och har en illamående fru på halsen - on top of the fact that lazy Sundays with the League now are counted...
Mest av allt ler du, och kanske får du för en gångs skull känna dig kunnig och erfaren;
Det kommer att gå huuur bra som helst!
Ingen har någonsin dött varken av illamående, sömnbrist eller livräddhet ;-)
Vad blir du glad av idag?
Konstigt att jag inte fick en brevbomb eller nåt.
Avslöjandets tid är nära.
Kanske blir du besviken.
Men om du känner den bebisgalna, paketberoende, längtande person som igår efter så många år av väntan fick undslippa att hon faktiskt var på tjocken - ja då blir du inte besviken.
Istället blir du så otroligt glad för hennes skull.
Kanske lider du liiite med den äkte maken som förvisso nu slipper tjat, men istället tydligen är livrädd och har en illamående fru på halsen - on top of the fact that lazy Sundays with the League now are counted...
Mest av allt ler du, och kanske får du för en gångs skull känna dig kunnig och erfaren;
Det kommer att gå huuur bra som helst!
Ingen har någonsin dött varken av illamående, sömnbrist eller livräddhet ;-)
Vad blir du glad av idag?
tisdag 16 december 2008
Svårt med fokus.
Vinner inte titeln som "Månadens anställd" idag.
Inte i dag heller, frestas jag att tänka- men jag ska vara lite snäll mot mig själv.
Acceptera att det är nästa sista arbetsdagen.
Acceptera att jag har 3 föräldrasamtal idag, och att det då kanske inte gör så mycket att jag inte hinner med att utveckla alla andra elevers läsförmåga just idag.
Acceptera att jag intresserar mig mer för min egen familj än för andras, vars situation jag inte kan påverka.
Mest av allt måste jag nog acceptera och celebrera det faktum att jag för några minuter sedan fick ett något kryptiskt sms från en vän som varit övervänt länge. Jag har inte alla fakta ännu, men allt tyder på en fantastisk nyhet.
Måste acceptera att jag inte vet allt, men att jag är alldeles till mig över det jag tror att jag vet och tillåta mig att distraheras av att inte veta.
Rörigt eller hur?
He, he - nu har ni också svårt att tänka på något annat än vad det kan vara som jag kanske vet!
Inte i dag heller, frestas jag att tänka- men jag ska vara lite snäll mot mig själv.
Acceptera att det är nästa sista arbetsdagen.
Acceptera att jag har 3 föräldrasamtal idag, och att det då kanske inte gör så mycket att jag inte hinner med att utveckla alla andra elevers läsförmåga just idag.
Acceptera att jag intresserar mig mer för min egen familj än för andras, vars situation jag inte kan påverka.
Mest av allt måste jag nog acceptera och celebrera det faktum att jag för några minuter sedan fick ett något kryptiskt sms från en vän som varit övervänt länge. Jag har inte alla fakta ännu, men allt tyder på en fantastisk nyhet.
Måste acceptera att jag inte vet allt, men att jag är alldeles till mig över det jag tror att jag vet och tillåta mig att distraheras av att inte veta.
Rörigt eller hur?
He, he - nu har ni också svårt att tänka på något annat än vad det kan vara som jag kanske vet!
söndag 14 december 2008
3 2 1...
Har nedräkning. 3 arbetsdagar kvar, sen jullov! Vet att det inte riktigt är ok att ha nedräkning när man bara har jobbat i drygt två månader, dessutom bara halvtid - men det skiter jag i!
Tiden efter vår Thaim out kan enbart beskrivas som turbulent och ångestladdad, och nu behöver jag jullov från åtminstone ett sömnproblem. Kanske orkar jag då med de övriga; sjukt barn, ännu sjukare barn, sociala svårigheter, traditionsångest och plugg... Det sistnämnda är dock, tvärtemot vad jag (och många med mig) trodde, en liten injektion. Det är ju skoj att lära sig nya saker!
Herr E skriver i dag en liten hyllning till söndagar. Alla som känner mig vet att jag hatar söndagar. Idag kanske jag ändå måste erkänna att det inte har varit allt för hemskt; har fått en lång promenad med MNK i öronen, ätit en massa slisk och lyssnat på Jul i Betlehem. Just i dag kan du få ett poäng, Herr E!
Hur var din söndag?
Tiden efter vår Thaim out kan enbart beskrivas som turbulent och ångestladdad, och nu behöver jag jullov från åtminstone ett sömnproblem. Kanske orkar jag då med de övriga; sjukt barn, ännu sjukare barn, sociala svårigheter, traditionsångest och plugg... Det sistnämnda är dock, tvärtemot vad jag (och många med mig) trodde, en liten injektion. Det är ju skoj att lära sig nya saker!
Herr E skriver i dag en liten hyllning till söndagar. Alla som känner mig vet att jag hatar söndagar. Idag kanske jag ändå måste erkänna att det inte har varit allt för hemskt; har fått en lång promenad med MNK i öronen, ätit en massa slisk och lyssnat på Jul i Betlehem. Just i dag kan du få ett poäng, Herr E!
Hur var din söndag?
lördag 13 december 2008
Fascinerad
Mamman har kultiverat sig vid stora stadens universitet. I två och en halv dag.
Har alltid vetat att jag är lättimponerad och har en viss fallenhet för att bli totalt uppslukad av saker. Så även denna gång. Förälskad skulle kunns misstolkas. Imponerad låter lite flickaktigt.
Men jag har en ny idol.
Efter en liten revival för Markus Fagervall i och med hans vinst i Stjärnor på is, har jag nu helt och fullt fallit för något så oväntat som en medelålders, överviktig leg psykolog som urspungligen kommer från Tornedalen. Dessutom är det en kvinna med dubbelnamn.
Ni som nu gnuggar tinningarna och funderar på om jag har tappat förståndet helt kan andas ut. Jag har inte tappat fotfästet helt, bara varit på förläsningar om Det professionella samtalet med en helt fantastiskt karismatisk och smart kvinna som föreläsare.
Det är i mötet med såna fantastiska människor som jag funderar lite extra över mitt eget liv, och varför jag tycker att allt är så svårt. Hur blir man ett sånt där coolt gammalt mumintroll?
Hur kan det fungera så att man på 5 minuter kan ändra uppfattning om en människa från att man tänker Hjälp här kommer nästa gamla instutionsskata till att man inte kan sluta fascineras av en människa som inte bara är leg psykolog, speciallärare och prefekt vid universitetet utan även mamma till 3 söner och en underhållande föreläsare????
Vet inte hur mkt jag lärde mig om det professionella samtalet, men jag tar med mig ett citat:
Jag har funnit att om jag har svårt att välja mellan två saker, kan jag oftast få båda!
Word!
Har alltid vetat att jag är lättimponerad och har en viss fallenhet för att bli totalt uppslukad av saker. Så även denna gång. Förälskad skulle kunns misstolkas. Imponerad låter lite flickaktigt.
Men jag har en ny idol.
Efter en liten revival för Markus Fagervall i och med hans vinst i Stjärnor på is, har jag nu helt och fullt fallit för något så oväntat som en medelålders, överviktig leg psykolog som urspungligen kommer från Tornedalen. Dessutom är det en kvinna med dubbelnamn.
Ni som nu gnuggar tinningarna och funderar på om jag har tappat förståndet helt kan andas ut. Jag har inte tappat fotfästet helt, bara varit på förläsningar om Det professionella samtalet med en helt fantastiskt karismatisk och smart kvinna som föreläsare.
Det är i mötet med såna fantastiska människor som jag funderar lite extra över mitt eget liv, och varför jag tycker att allt är så svårt. Hur blir man ett sånt där coolt gammalt mumintroll?
Hur kan det fungera så att man på 5 minuter kan ändra uppfattning om en människa från att man tänker Hjälp här kommer nästa gamla instutionsskata till att man inte kan sluta fascineras av en människa som inte bara är leg psykolog, speciallärare och prefekt vid universitetet utan även mamma till 3 söner och en underhållande föreläsare????
Vet inte hur mkt jag lärde mig om det professionella samtalet, men jag tar med mig ett citat:
Jag har funnit att om jag har svårt att välja mellan två saker, kan jag oftast få båda!
Word!
torsdag 11 december 2008
Pluggar
Mamman har dragit till stora staden för att kanske bli lite klokare. Fortfarande är hon tveksam till om det dock är möjligt att proppa in vishet i hennes stress-fulla hjärna. Om 10 min ska vi spela in samtal. Mamman, i vanliga fall pratkvarn, har tunghäfta och tomt huvud. Hur mår ni?
måndag 8 december 2008
Utmanad
Jaha, då fick man en direkt passning från Thyllan och då kan man ju inte bara nobba.
Här kommer svaren:
Jag har alltid:
1. Haft hett temprament.
2.Hatat att förlora. (Tuff kombination med nr 1)
3.Lärt mig låttexter snabbt. (Hjärna fylld med värdelöst vetande)
4. Haft svårt för sjukhus.
5. Svimmat lätt. (Särskilt i samband med nr 4...)
6. Varit en pratkvarn.
7. Haft höga krav på mig själv.
8. Älskat godis.
9. Haft svårt att säga nej.
10. Velat vara bättre på att berätta för människor hur bra jag tycker att de är.
Hmm, när jag ser på denna lista får jag ingen bra bild av mig själv...
Borde kanske lagt till ... har alltid varit självkritisk!?
Någon som är sugen på att bli utmanad?
Här kommer svaren:
Jag har alltid:
1. Haft hett temprament.
2.Hatat att förlora. (Tuff kombination med nr 1)
3.Lärt mig låttexter snabbt. (Hjärna fylld med värdelöst vetande)
4. Haft svårt för sjukhus.
5. Svimmat lätt. (Särskilt i samband med nr 4...)
6. Varit en pratkvarn.
7. Haft höga krav på mig själv.
8. Älskat godis.
9. Haft svårt att säga nej.
10. Velat vara bättre på att berätta för människor hur bra jag tycker att de är.
Hmm, när jag ser på denna lista får jag ingen bra bild av mig själv...
Borde kanske lagt till ... har alltid varit självkritisk!?
Någon som är sugen på att bli utmanad?
Naturlig cenSUR?
I går var en pissdag.
Mamman var inte bara bräcklig, hon var dessutom småbakis, på väg att bli förkyld och sur.
Mamman ville ha en ny bakgrund på sin blogg. Den skulle vara julig och mysig. Gick dåligt, som det mesta just nu. Inget är speciellt juligt och mysigt i midsommarhuset. (Om man inte har väldigt god fantasi och betraktar yngre klimpens ögoninflammation som lite julesnö och Prinsens lapptvång som en tidig julklapp...)
Mamman skrev då ett inlägg till sin blogg - som var mycket surare än detta, tro det eller ej - men det var som om det fanns en naturlig censur som gjorde att det helt enkelt inte gick att publicera! Tillslut försvann hela inlägget dessutom från min lista, så nu är det dött och begravet i cyberhimlen.
Idag är jag bara liiite sur. Mina tankar går till Prinsens gudfar som härmed får bekräftat att jag är lika sur som han har påstått de senaste 10 åren. Idag unnar jag honom det, efter en helg med tarmtömning inför dagens medicinska ingrepp.
Kram på er!
Mamman var inte bara bräcklig, hon var dessutom småbakis, på väg att bli förkyld och sur.
Mamman ville ha en ny bakgrund på sin blogg. Den skulle vara julig och mysig. Gick dåligt, som det mesta just nu. Inget är speciellt juligt och mysigt i midsommarhuset. (Om man inte har väldigt god fantasi och betraktar yngre klimpens ögoninflammation som lite julesnö och Prinsens lapptvång som en tidig julklapp...)
Mamman skrev då ett inlägg till sin blogg - som var mycket surare än detta, tro det eller ej - men det var som om det fanns en naturlig censur som gjorde att det helt enkelt inte gick att publicera! Tillslut försvann hela inlägget dessutom från min lista, så nu är det dött och begravet i cyberhimlen.
Idag är jag bara liiite sur. Mina tankar går till Prinsens gudfar som härmed får bekräftat att jag är lika sur som han har påstått de senaste 10 åren. Idag unnar jag honom det, efter en helg med tarmtömning inför dagens medicinska ingrepp.
Kram på er!
lördag 6 december 2008
Lyx
Åt middag i går. Utan mjölkspill, tårar, kladdiga makaroner, pipmuggar och värdelösa haklappar.
Upprättade tillfällig barnvaktcentral i Midsommarhuset och tog med familjen W på amerikainspirerad restaurangkedja med väl tilltagna portioner. Först åt vi fort, man är ju liksom programmerad till att stå standby för toabesök och syskonbråk. Men efter ett glas och lite mat kom den där fantastiska känslan av lugn och lyx. Inte ens någon disk, bara resa sig och gå! Vi gick desutom vidare, lite spralligt malliga över att ha den möjligheten - och att vi dessutom fortfarande var vakna.
Fantastiskt trevligt.
Tur att "På spåret" går i repris:)
Upprättade tillfällig barnvaktcentral i Midsommarhuset och tog med familjen W på amerikainspirerad restaurangkedja med väl tilltagna portioner. Först åt vi fort, man är ju liksom programmerad till att stå standby för toabesök och syskonbråk. Men efter ett glas och lite mat kom den där fantastiska känslan av lugn och lyx. Inte ens någon disk, bara resa sig och gå! Vi gick desutom vidare, lite spralligt malliga över att ha den möjligheten - och att vi dessutom fortfarande var vakna.
Fantastiskt trevligt.
Tur att "På spåret" går i repris:)
tisdag 2 december 2008
Osug
"Världen är full av tappade sugar" - det känns så fantastiskt att kunna använda citat, känner mig som en belevad människa. (Sen att jag inte har en aning om vem som sa dessa bevingade ord kan vi väl bortse ifrån?)
Hur som helst så känns det idag som om en rätt stor procentsats av dessa tappade sugar kommer från mig. Luften har lixom gått ur. Är helt osugen på att jobba, på att börja om att plugga nästa vecka eller på att komma igång med träning.
Det enda jag är sugen på är choklad, mandariner och pepparkakor - kan det vara något virus?
Finaste pappan tappar dock aldrig sugen! Efter att ha haft lite hjärtesorg över sin numera sålda pärla, Peggan, har han införskaffat en EU-moppe!? Det hela förklaras tydligen med att vi kommer att spara pengar för att den drar så lite bensin - men mig lurar man inte så lätt...
Tror att detta är första steget till N & L:s nya affärsidé som slog rot i Thailand; en túk-túk service som skjutsar pensionärer mellan M b centrum och Ica Maxi!
Antagligen kommer vi att bli miljonärer på detta snilleprojekt.
Helt plötsligt blev jag nog liiite sugen i alla fall ;-)
Hur som helst så känns det idag som om en rätt stor procentsats av dessa tappade sugar kommer från mig. Luften har lixom gått ur. Är helt osugen på att jobba, på att börja om att plugga nästa vecka eller på att komma igång med träning.
Det enda jag är sugen på är choklad, mandariner och pepparkakor - kan det vara något virus?
Finaste pappan tappar dock aldrig sugen! Efter att ha haft lite hjärtesorg över sin numera sålda pärla, Peggan, har han införskaffat en EU-moppe!? Det hela förklaras tydligen med att vi kommer att spara pengar för att den drar så lite bensin - men mig lurar man inte så lätt...
Tror att detta är första steget till N & L:s nya affärsidé som slog rot i Thailand; en túk-túk service som skjutsar pensionärer mellan M b centrum och Ica Maxi!
Antagligen kommer vi att bli miljonärer på detta snilleprojekt.
Helt plötsligt blev jag nog liiite sugen i alla fall ;-)
söndag 30 november 2008
En till som jag!
Ibland känner jag mig gammal. Inte bara för att jag närmar mig nåt magiskt kris-streck, utan mer för att jag kommer på mig själv med att tänka tankar som jag föreställer mig att bara äldre människor tänker, för att jag älskar frågesporter, rea och täckbyxor. För att jag tycker att glögg är godare "ospritig" och för att jag kan komma på mig att tänka "det var nog bättre förr"...
Men i fredags hörde jag en radiointervju (bara ordet radiointervju osar väl pension?) med Henrik Dorsin- denne vansinnigt rolige herre som kan imitera folk på ett klockrent sätt som får mig att bli grön av avund och vika mig av skratt - han är tydligen, enligt egen utsago; en gubbe i en 30-årings kropp! Där har vi det! Det är ju sån jag också är!
Men om det är jag och Henrik Dorsin - ja, då kan jag leva med det!
Men i fredags hörde jag en radiointervju (bara ordet radiointervju osar väl pension?) med Henrik Dorsin- denne vansinnigt rolige herre som kan imitera folk på ett klockrent sätt som får mig att bli grön av avund och vika mig av skratt - han är tydligen, enligt egen utsago; en gubbe i en 30-årings kropp! Där har vi det! Det är ju sån jag också är!
Men om det är jag och Henrik Dorsin - ja, då kan jag leva med det!
lördag 29 november 2008
Hyllning
Detta skulle kunna bli ett inlägg om hur underhållande ett av lagen i På Spåret var i går kväll, eller en hyllning till hur otroligt vackert det var ute i går när jag körde till ett samhälle utanför civilisationen för att hämta ett Blocket-inhandlat akvarium till prinsen. Det skulle också kunna vara en hyllning till fina svärmorn som bjöd på fantastisk middag med 3 (!) efterrätter igår, eller en kram till de fina förskolefröknarna som lät sonen komma en stund och socialisera igår.
Alla dessa företeelser, som i sig är guld värda, bleknar dock i jämförelse med en person.
Min man.
Finaste pappan.
Bästa människan.
I tider då mamman är bräcklig och stressad, får han sällan cred. Han gör inget rätt, kommer inte ihåg att fråga om saker som mamman har sagt att han ska fråga om, hänger inte upp tvätten på rätt (mitt) sätt osv. Ändå står han kvar. Stadig som muren, skäller aldrig, biter inte ifrån.
Tofflig? Aldrig.
Världens finaste medmänniska? Alltid.
I natt har han sovit med terrorprinsarna på annan adress, bara för att mamman ska få sova en hel natt.
Respekt. Kärlek. Dyrkan.
Till dig, i dag och alltid.
Men räkna inte med att jag hinner säga det...
Alla dessa företeelser, som i sig är guld värda, bleknar dock i jämförelse med en person.
Min man.
Finaste pappan.
Bästa människan.
I tider då mamman är bräcklig och stressad, får han sällan cred. Han gör inget rätt, kommer inte ihåg att fråga om saker som mamman har sagt att han ska fråga om, hänger inte upp tvätten på rätt (mitt) sätt osv. Ändå står han kvar. Stadig som muren, skäller aldrig, biter inte ifrån.
Tofflig? Aldrig.
Världens finaste medmänniska? Alltid.
I natt har han sovit med terrorprinsarna på annan adress, bara för att mamman ska få sova en hel natt.
Respekt. Kärlek. Dyrkan.
Till dig, i dag och alltid.
Men räkna inte med att jag hinner säga det...
torsdag 27 november 2008
Kontrollbehov i motvind.
Fick nåt kedjemail i går, som lovade att ngt skulle hända. Vad skulle jag få se om jag skickade mailet vidare till 11 personer samt önskade mig något innan jag läste dikten som stod i mailet. Min önskan (som jag förstås inte hyste nämnvärd förhoppning om att den skulle bli uppfylld) var att jag skulle få ha full kontroll över något.
Bara något mini-litet. Kräver inte mer.
Men just nu verkar det lika osannolikt som att tro att ett massmail skulle kunna få ngt att hända...
Kan jag inte få ha kontroll på jobbet? Inte en chans. Strukturfascisten nr 1 står helt plötsligt totalt ovetandes inför allt från temadagar till Läs- och skrivutredningar. Eventuellt vet jag vad hälften av kollegiet heter, eleverna ska vi inte ens tala om. Här hjälper inga massmail i världen!
Sönerna då, en viss kontroll bör man väl få ha över dem fortfarande? Icket. Den yngre terroriserar oss med sovvanor lika ojämna som asfalten på vissa av Morö backes gator och den äldre... Ja, vad ska man säga om honom?
Förutom att hans humör aldrig gått att tygla så känns det faktiskt fruktansvärt att inte veta hur sjuk han är. Folk frågar, och jag frågar mig själv. Jag vet inte vad vi kan låta honom göra, vet inte hur länge man ska vara rädd för blödningar. Om det så var ett helt bibelkapitel i massmailet så skulle det inte hjälpa inför den maktlöshet man känner när ens barn är sjukt.
I år var året då jag skulle vara hemma i december. I år var det dags att inte vara sönderstressad över julpynt och pyssel. Sonen skulle kanske få en aha-upplevelse över att pepparkakor och lussebullar inte per automatik kommer från farmor. Mamma kan!
Inte.
Inte i år heller.
Om det verkligen finns ett sätt för massmail att vidarebefodra lycka eller glädje till så många människor så möjligt så skulle jag skicka runt dagens hjärtevärmare:
Bilden av sonen som får gå på mysig adventssamlling i kyrkan. Ögonen som lyser när han ser sin förskolegrupp där, och värmen som nästan går att ta på när de två bästabästisarna sitter axel mot axel i kyrkbänken och skrålar "Det lilla ljus jag har".
Det är kärlek, man kan bli religiös för mindre.
(Thyllan, jag grät en skvätt åt dig också ;-)
Bara något mini-litet. Kräver inte mer.
Men just nu verkar det lika osannolikt som att tro att ett massmail skulle kunna få ngt att hända...
Kan jag inte få ha kontroll på jobbet? Inte en chans. Strukturfascisten nr 1 står helt plötsligt totalt ovetandes inför allt från temadagar till Läs- och skrivutredningar. Eventuellt vet jag vad hälften av kollegiet heter, eleverna ska vi inte ens tala om. Här hjälper inga massmail i världen!
Sönerna då, en viss kontroll bör man väl få ha över dem fortfarande? Icket. Den yngre terroriserar oss med sovvanor lika ojämna som asfalten på vissa av Morö backes gator och den äldre... Ja, vad ska man säga om honom?
Förutom att hans humör aldrig gått att tygla så känns det faktiskt fruktansvärt att inte veta hur sjuk han är. Folk frågar, och jag frågar mig själv. Jag vet inte vad vi kan låta honom göra, vet inte hur länge man ska vara rädd för blödningar. Om det så var ett helt bibelkapitel i massmailet så skulle det inte hjälpa inför den maktlöshet man känner när ens barn är sjukt.
I år var året då jag skulle vara hemma i december. I år var det dags att inte vara sönderstressad över julpynt och pyssel. Sonen skulle kanske få en aha-upplevelse över att pepparkakor och lussebullar inte per automatik kommer från farmor. Mamma kan!
Inte.
Inte i år heller.
Om det verkligen finns ett sätt för massmail att vidarebefodra lycka eller glädje till så många människor så möjligt så skulle jag skicka runt dagens hjärtevärmare:
Bilden av sonen som får gå på mysig adventssamlling i kyrkan. Ögonen som lyser när han ser sin förskolegrupp där, och värmen som nästan går att ta på när de två bästabästisarna sitter axel mot axel i kyrkbänken och skrålar "Det lilla ljus jag har".
Det är kärlek, man kan bli religiös för mindre.
(Thyllan, jag grät en skvätt åt dig också ;-)
tisdag 25 november 2008
Stabilt.
Många frågar, alla bryr sig. Ville bara meddela att "det är stabilt"! Sonens trombocyter har samma värde som fredags, och det räknas tydligen som stabilt - även om det i min hjärna låter lite lågt att fortfarande ha 12-13, men man får väl lita på proffsen...
Snökaos i resten av Sverige, men här tycker vi att det är stabilt! Som vanligt plogar dom dåligt (på vår gata är postlådorna det enda som plogbilen har lycktas ta med sig), men på det hela taget tror jag att vi gillar snön. Det blir ljust, juligt och man slipper tvätta overaller och överdragsbyxor stup i kvarten...
I övrigt verkar nattöppet vara en trend här i området. Inte bara i Thyllans lilla röda hus snoras det på nätterna, även i midsommarhuset. Det är lillklimpen som är hängig, men fina pappan gör ett bra jobb på nätterna med alvedon, nässpray och välling. Stabilt.
söndag 23 november 2008
51 år till...
Tanken svindlar, hur kommer världen att vara 51 år framåt i tiden?
Igår firade vi bästaste morfarn, snickarn, hummarn, trädgårdsmästarn - you name it...
Han fyller 80 år ung, min fantastiske morfar och det är nog ingen som har fattat det!
Han, som klänger i takbjälkar för att montera in nya fönster, som busar med barnbarnsbarn lika lättsamt som han går timslånga promenader varje dag eller krossar gam'gubbarna i bowling varje vecka... Han, som har uppfostrat 3 döttrar (och deras malajer till makar) samtidigt som han hade eget snickeri, rustade hus och hem til nära och kära och ändå hade tid att vara så pass modern att han hjäpte till hemma! Mormor brukar säga att hon på 60-talet (eller var det redan 50?) nästan fick skämmas för att hennes karl var ute och piskade mattor...
Lite skämtsamt brukar jag, som många andra (?), säga att jag är gift med min pappa. (Alltså, inte bokstavligt utan mer som en metafor. Bäst att förtydliga saker så att man inte hamnar i fel associationer här på internet ;-) När jag tänker efter så är det nog ännu mer så att jag är gift med min morfar, och jag är så himla glad för det! Han är så himla cool denne lille man-
stort grattis på 80-årsdagen morfar Bernhard!
Igår firade vi bästaste morfarn, snickarn, hummarn, trädgårdsmästarn - you name it...
Han fyller 80 år ung, min fantastiske morfar och det är nog ingen som har fattat det!
Han, som klänger i takbjälkar för att montera in nya fönster, som busar med barnbarnsbarn lika lättsamt som han går timslånga promenader varje dag eller krossar gam'gubbarna i bowling varje vecka... Han, som har uppfostrat 3 döttrar (och deras malajer till makar) samtidigt som han hade eget snickeri, rustade hus och hem til nära och kära och ändå hade tid att vara så pass modern att han hjäpte till hemma! Mormor brukar säga att hon på 60-talet (eller var det redan 50?) nästan fick skämmas för att hennes karl var ute och piskade mattor...
Lite skämtsamt brukar jag, som många andra (?), säga att jag är gift med min pappa. (Alltså, inte bokstavligt utan mer som en metafor. Bäst att förtydliga saker så att man inte hamnar i fel associationer här på internet ;-) När jag tänker efter så är det nog ännu mer så att jag är gift med min morfar, och jag är så himla glad för det! Han är så himla cool denne lille man-
stort grattis på 80-årsdagen morfar Bernhard!
lördag 22 november 2008
Kommentarer für alle?
Några av mina nära säger att man borde kunna skriva en kommentar utan att registrera ett google-konto, och självklart håller jag med! Nu tror jag i alla fall att jag har ändrat i inställningarna så att alla ska kunna lämna en kommentar till mina inlägg.
Ris och ros - fast helst inte så mycket ris, va? Det är ju alltid valfritt att läsa ;-)
Ha en skön lördagkväll!
Ris och ros - fast helst inte så mycket ris, va? Det är ju alltid valfritt att läsa ;-)
Ha en skön lördagkväll!
fredag 21 november 2008
Livsviktigt
Efter en rätt blasé vecka känns det skönt att hitta något som verkligen berör;
Jag kräver härmed att damer, vars pensionsålder för länge sedan har passerat, inte ska äga tillträde till underhållningsprogram på bästa sändningstid en fredagkväll!
Visst, jag vet att vi som är under 30 och tittar på Dobidoo kanske inte har så mycket till liv - men desto större anledning är det väl då att låta oss slippa såna som Siwan? Såna som får frågor om sina egna låtar, som påstår att knappen inte fungerar och som på bästa 3-årsnivå undrar om det "inte är min tur att svara någon gång???"
-Nej, det var din tur på 60-talet!!!!
Fast Claes äger ju som vanligt!
Som sagt, det är skönt att hitta något som verkligen berör en ibland också ;-)
Jag kräver härmed att damer, vars pensionsålder för länge sedan har passerat, inte ska äga tillträde till underhållningsprogram på bästa sändningstid en fredagkväll!
Visst, jag vet att vi som är under 30 och tittar på Dobidoo kanske inte har så mycket till liv - men desto större anledning är det väl då att låta oss slippa såna som Siwan? Såna som får frågor om sina egna låtar, som påstår att knappen inte fungerar och som på bästa 3-årsnivå undrar om det "inte är min tur att svara någon gång???"
-Nej, det var din tur på 60-talet!!!!
Fast Claes äger ju som vanligt!
Som sagt, det är skönt att hitta något som verkligen berör en ibland också ;-)
Bakis
Känslomässig baksmälla.
Är trött och slut, vill helst bara äta skräpmat och gärna ta på solbrillorna för att slippa se och slippa synas. Har tvingats vara stark, man kan inte bryta i hop som förälder när sonen är rädd på sjukhuset eller när han är ledsen för att han har spytt ner sjukhusets nattskjorta. ("Visst är den fin, mamma?")
Men nu är vi hemma, vi vet att allt kommer att bli bra - och bräckliga mamman drabbas av jordens baksmälla. Helt plötsligt måste vardagen fungera - man måste se till att det finns mat och rena kläder åt de små. Dessutom vill den här mamman gärna att inte dammråttorna ska anfalla när hon sätter sig i soffan - hur OVIKTIGT det än kan verka i en situation som denna.
Men mamman bara gråter. Innuti och utanpå.
Gråter för att det hade kunnat vara så mycket värre.
Gråter för att hon ändå skäller och gormar på finaste prinsen.
Gråter för att alla bryr sig så mycket om oss.
Gråter för att Försäkringskassan och försäkringsbolaget är så knepiga.
Gråter av lycka då sonens Trombocyter idag har värde 13! (Han har haft 1, vi friska har 150..)
Gråter för att Thyllan skriver så himla fint om vår prins:
Han är en magiskt cool kille, bästisen. En cool och stark kille. En kille som det är så lätt att tycka om, att ta till sig. Han är en snäll kille. En snäll och stark kille. Jag kan inte önska mig en bättre vän till min son.
Är trött och slut, vill helst bara äta skräpmat och gärna ta på solbrillorna för att slippa se och slippa synas. Har tvingats vara stark, man kan inte bryta i hop som förälder när sonen är rädd på sjukhuset eller när han är ledsen för att han har spytt ner sjukhusets nattskjorta. ("Visst är den fin, mamma?")
Men nu är vi hemma, vi vet att allt kommer att bli bra - och bräckliga mamman drabbas av jordens baksmälla. Helt plötsligt måste vardagen fungera - man måste se till att det finns mat och rena kläder åt de små. Dessutom vill den här mamman gärna att inte dammråttorna ska anfalla när hon sätter sig i soffan - hur OVIKTIGT det än kan verka i en situation som denna.
Men mamman bara gråter. Innuti och utanpå.
Gråter för att det hade kunnat vara så mycket värre.
Gråter för att hon ändå skäller och gormar på finaste prinsen.
Gråter för att alla bryr sig så mycket om oss.
Gråter för att Försäkringskassan och försäkringsbolaget är så knepiga.
Gråter av lycka då sonens Trombocyter idag har värde 13! (Han har haft 1, vi friska har 150..)
Gråter för att Thyllan skriver så himla fint om vår prins:
Han är en magiskt cool kille, bästisen. En cool och stark kille. En kille som det är så lätt att tycka om, att ta till sig. Han är en snäll kille. En snäll och stark kille. Jag kan inte önska mig en bättre vän till min son.
torsdag 20 november 2008
Till alla fina
Tack alla ni som bryr er och oroar er, ni värmer så långt in själen och hjärtat!
Vi är hemma nu, känns skönt som attan - men också tufft. Nu ska vi fortsätta kampen på hemmaplan, tror att det kan vara kämpigare att förstå varför man måste vara stilla även fastän man INTE är på sjukhus... Men jag vet att vi får hjälp av er alla om det behövs, och det känns som om vi är världens rikaste människor!
(Klyschvarning, jag vet...)
Vi är hemma nu, känns skönt som attan - men också tufft. Nu ska vi fortsätta kampen på hemmaplan, tror att det kan vara kämpigare att förstå varför man måste vara stilla även fastän man INTE är på sjukhus... Men jag vet att vi får hjälp av er alla om det behövs, och det känns som om vi är världens rikaste människor!
(Klyschvarning, jag vet...)
Bräcklig, var ordet
Bräckliga mamman har alltid varit lite extra bräcklig just på sjukhus. Det är tufft nu. Men det sägs ju att det som inte dödar, det härdar så jag antar att det är i den fasen vi är nu.
Prinsens benmärg var helt normal, och han är inte drabbad av ngn dödlig sjukdom. Ändå kommer tårarna. Mamman gråter, vet inte om det är stress, lycka eller trötthet.
Det sonen drabbats av kallas ITP, och har tyvärr inget med pensionspoäng att göra.
I går var han så pigg, lekte på lekterapin och allt, men drabbades av trötthet, huvudvärk och illamående kring middagstid. Då var det tufft, men idag säger dom att allt är nomalt. Vi kommer nog att vara hemma före helgen.
Idag ska bara en skiktröntgen av huvudet göras, mest för att kolla att inga blödningar har uppstått. Sedan kommer vi att åka hem - men det kan ta 6-8 veckor (!) innan har är frisk. Under tiden får han inte "leka och stoja" - hur gör man då om man är 4 år?
Tack för alla fina sms, presenter, kommentarer och telfonsamtal.
Ni är guld värda i en sån här situation, stor kram
Prinsens benmärg var helt normal, och han är inte drabbad av ngn dödlig sjukdom. Ändå kommer tårarna. Mamman gråter, vet inte om det är stress, lycka eller trötthet.
Det sonen drabbats av kallas ITP, och har tyvärr inget med pensionspoäng att göra.
I går var han så pigg, lekte på lekterapin och allt, men drabbades av trötthet, huvudvärk och illamående kring middagstid. Då var det tufft, men idag säger dom att allt är nomalt. Vi kommer nog att vara hemma före helgen.
Idag ska bara en skiktröntgen av huvudet göras, mest för att kolla att inga blödningar har uppstått. Sedan kommer vi att åka hem - men det kan ta 6-8 veckor (!) innan har är frisk. Under tiden får han inte "leka och stoja" - hur gör man då om man är 4 år?
Tack för alla fina sms, presenter, kommentarer och telfonsamtal.
Ni är guld värda i en sån här situation, stor kram
onsdag 19 november 2008
måndag 17 november 2008
orosmonster
Idag är bräcklig bara förnamnet. Vet inte ens vad och hur man ska eller får skriva. Hur privat ska man vara på en blogg? Hur mkt oro vill cyberspace ta emot?
Sonen, som fram till idag "bara" hade lite vanliga sjukdomar, är nu inlagd på universitetssjukhuset. I morgon ska de ta ett benmärgsprov på honom, mest för att vara på den säkra sidan säger dom. Dom säger att det inte är något allvarligt, dom säger att allt ska bli bra.
Men i min bräckliga mammahjärna är allt bara kaos. Jag kan inte tänka, fokuserar på fel saker som att jag inte vet hur man gör för att vabba ett barn som ligger på sjukhus eller hur vi ska göra med all middagsmat eller vad som hände med mötet på jobbet som jag rusade iväg från i dag... Ingenting som spelar roll. Jag är arg på läkaren på akuten, som i lördags sa att prinsens utslag och blåsor berodde på förkylning, arg på mig själv för att jag inte kan tänka klart och för att jag säkert har låtit sonen ramla en massa gånger!
Jag vet att det inte är tid för att klandra någon just nu, men inombords vill jag så gärna hitta en syndabock - helst någon annan än mig själv...
Det enda fina i kråksången är att Prinsen himself är överlycklig; han har fått se på dvd typ hela dagen, han fick isglass och han och fina pappan ska få sova på ett jättestort sjukhus!
-Kul va, mamma?
Bräcklig, sa Bill.
Jag hör av mig när jag vet mer. Oroa er inte så mkt.
Sonen, som fram till idag "bara" hade lite vanliga sjukdomar, är nu inlagd på universitetssjukhuset. I morgon ska de ta ett benmärgsprov på honom, mest för att vara på den säkra sidan säger dom. Dom säger att det inte är något allvarligt, dom säger att allt ska bli bra.
Men i min bräckliga mammahjärna är allt bara kaos. Jag kan inte tänka, fokuserar på fel saker som att jag inte vet hur man gör för att vabba ett barn som ligger på sjukhus eller hur vi ska göra med all middagsmat eller vad som hände med mötet på jobbet som jag rusade iväg från i dag... Ingenting som spelar roll. Jag är arg på läkaren på akuten, som i lördags sa att prinsens utslag och blåsor berodde på förkylning, arg på mig själv för att jag inte kan tänka klart och för att jag säkert har låtit sonen ramla en massa gånger!
Jag vet att det inte är tid för att klandra någon just nu, men inombords vill jag så gärna hitta en syndabock - helst någon annan än mig själv...
Det enda fina i kråksången är att Prinsen himself är överlycklig; han har fått se på dvd typ hela dagen, han fick isglass och han och fina pappan ska få sova på ett jättestort sjukhus!
-Kul va, mamma?
Bräcklig, sa Bill.
Jag hör av mig när jag vet mer. Oroa er inte så mkt.
söndag 16 november 2008
Meditativt vakuum
Simning. En skonsam och relativt billig träning.
Lättillgänglig, men ack så trist. Dessutom kan många, bl a vännen A, intyga att min teknik inte är speciellt bländande. I dag skulle dock några längder avverkas. Utifrån tidigare nämnda tristessfaktor så kan jag dock inte gå till badhuset och tänka att jag ska simma några längder, för då blir det typ två. Max. Alltså har jag alltid bestämt att jag ska simma 1 km. Eftersom det är så trist, glömmer jag alltid hur många längder jag simmat - om jag inte hela tiden tänker en, en, en, två, två, två osv. Detta är ju helt sinnessjukt, men idag fann jag att det var ett fantastiskt sätt att rensa skallen på! Det fanns ju lixom inte plats för planering inför måndagens arbetsdag, middagsbestyr, julklappsplanering eller psykbryt över sönernas hälsostatus...
Just hälsostatusen hos guldklimparna har de senaste fyra dygnen varit av varierande karaktär. Äldste prinsen har fått besöka både vårdcentral och akutmottagning; har öroninflammation, blodblåsor i munnen samt blå utslag över hela kroppen som gör att han ser lätt misshandlad ut. Han har dock sluppit feber och varit vid gott mod, fram till idag när han vägrar att gå på toaletten för att det svider när han kissar.... Antar att han får besöka vårdcentral med fina pappan i morgon igen. Lillklimpen har feber, så vår natt lär bli en fantastisk upplevelse.
Tror att alla småbarnsföräldrar någongång har upplevt att man befinner sig i ngt vakuum när man har sjuka barn. Man kan inte planera ngt, man kan inte gå ut, man kan inte sova och även om det bara handlar om ngt dygn så känns det som om man hamnar utanför den sociala sfären.
Trist.
Ska dock inte påstå att vi har det värst - fick faktiskt socialisera i går hos Li och Chef Ramsey, de var inte så rädda för förkylning och bjöd på så mkt gott att vi rullade hem. Tack!
Ett djupt andetag inför en ny vecka. På återseende!
fredag 14 november 2008
Företagsledare eller småbarnsmamma?
Det är nog bara på kontoutdraget som skillnaden syns, eller vad tror ni om det här:
Redan två timmar innan arbetsdagens början ville en av mina yngre arbetstagare ha ett möte med mig. Man vill ju inte ha missnöjd personal, så jag ställde naturligvis upp. Samme arbetstagare ville dessutom sedan starta arbetsdagen en halvtimme tidigare än jag hade tänkt, men man vill ju inte kväva de ungas entusiasm...
Nu har jag, som den gode chef jag är, hunnit med att fixa nya arbetskläder till mig själv och två av mina arbetare, tagit hand om de anställdas frukostvanor (svårt med catering av havregrynsgröt och välling), läst tidningar för att ha koll på börsläget (är det rea någonstans?), ställt in ett affärsmöte via sms, tagit hand om två större arbetsmiljöproblem bland de anställda (kan blöjor vara radioaktiva?), ringt en konsult (sjukvårdsrådgivningen) och en samarbetspartner (förskolan) samt tagit ett beslut som på många sätt kan vara avgörande för hur dagen och ekonomin på mitt företag kommer att utvecklas. (Sonen hemma från förskolan, ingen sväng till stan, ingen möjlighet att köpa saker, risk för hälsoproblem för modern).
Och allt detta har jag alltså hunnit med FÖRE niofikat - slå det om ni kan, cheferna inom kommunen t ex...
Hur går det för ditt företag i dag?
Redan två timmar innan arbetsdagens början ville en av mina yngre arbetstagare ha ett möte med mig. Man vill ju inte ha missnöjd personal, så jag ställde naturligvis upp. Samme arbetstagare ville dessutom sedan starta arbetsdagen en halvtimme tidigare än jag hade tänkt, men man vill ju inte kväva de ungas entusiasm...
Nu har jag, som den gode chef jag är, hunnit med att fixa nya arbetskläder till mig själv och två av mina arbetare, tagit hand om de anställdas frukostvanor (svårt med catering av havregrynsgröt och välling), läst tidningar för att ha koll på börsläget (är det rea någonstans?), ställt in ett affärsmöte via sms, tagit hand om två större arbetsmiljöproblem bland de anställda (kan blöjor vara radioaktiva?), ringt en konsult (sjukvårdsrådgivningen) och en samarbetspartner (förskolan) samt tagit ett beslut som på många sätt kan vara avgörande för hur dagen och ekonomin på mitt företag kommer att utvecklas. (Sonen hemma från förskolan, ingen sväng till stan, ingen möjlighet att köpa saker, risk för hälsoproblem för modern).
Och allt detta har jag alltså hunnit med FÖRE niofikat - slå det om ni kan, cheferna inom kommunen t ex...
Hur går det för ditt företag i dag?
onsdag 12 november 2008
Det går ju oftast bra!
Att jag aldrig kan komma i håg ovanstående i förväg är ju en gåta värd att lägga forskningspengar på...
Sedan i måndags har jag gruvat mig för ett möte på jobbet. Arga röster i mitt huvud har tolkat vissa rykten angående min plötsliga anställning som att ungefär alla spec ped i hela stan sitter och muttrar om mina tillkortakommanden. (Ok, nu när jag ser det i skrift så verkar det ju inte så troligt, men...) Inför detta möte hade jag målat upp scener som att folk skulle... kanske vara arga på mig, sitta och viska om mig?Hemskt skulle det bli i alla fall!
Som ju alla normala människor redan har räknat ut, så hände det faktiskt inte något på det där mötet som hade med mig att göra. Lättad kunde jag andas ut, men skadan är ju liksom redan skedd när man har haft svårt att somna två kvällar i rad...
Nästa grej, som jag dessutom har haft flera veckor på mig att stressa upp mig inför, var kvällens Me & I party hemma hos undertecknad. Många góa damer kom, vi såg en massa fina kläder och flera av mina gäster var så gulliga och sa fina saker om vårt hus, det goda fikat etc etc. Varför hade jag målat upp skräckbilder om att fikat inte skulle räcka, golvet skulle vara för oskurat eller något annat oviktigt i-lands bekymmer?
Bräckliga mamman vet att hon är kass under stress - varför kan hon inte sluta stressa upp sig över idiotgrejer? Hemläxa!
Tack alla ni som kom.
Är det någon annan än jag som har sett likheten mellan min fina man och McDreamy ?
Sedan i måndags har jag gruvat mig för ett möte på jobbet. Arga röster i mitt huvud har tolkat vissa rykten angående min plötsliga anställning som att ungefär alla spec ped i hela stan sitter och muttrar om mina tillkortakommanden. (Ok, nu när jag ser det i skrift så verkar det ju inte så troligt, men...) Inför detta möte hade jag målat upp scener som att folk skulle... kanske vara arga på mig, sitta och viska om mig?Hemskt skulle det bli i alla fall!
Som ju alla normala människor redan har räknat ut, så hände det faktiskt inte något på det där mötet som hade med mig att göra. Lättad kunde jag andas ut, men skadan är ju liksom redan skedd när man har haft svårt att somna två kvällar i rad...
Nästa grej, som jag dessutom har haft flera veckor på mig att stressa upp mig inför, var kvällens Me & I party hemma hos undertecknad. Många góa damer kom, vi såg en massa fina kläder och flera av mina gäster var så gulliga och sa fina saker om vårt hus, det goda fikat etc etc. Varför hade jag målat upp skräckbilder om att fikat inte skulle räcka, golvet skulle vara för oskurat eller något annat oviktigt i-lands bekymmer?
Bräckliga mamman vet att hon är kass under stress - varför kan hon inte sluta stressa upp sig över idiotgrejer? Hemläxa!
Tack alla ni som kom.
Är det någon annan än jag som har sett likheten mellan min fina man och McDreamy ?
måndag 10 november 2008
Att passa in
Har en nästan sjuklig önskan att passa in. Just nu är det skarpt läge, har jobbat fyra (!) dagar på ett nytt jobb. Tassar omkring, försöker ta lagom med plats. Försöker få koll på läget, känner att allt bara susar runt i skallen. Inget av beskrivna beteenden passar min persolighet. Vill så gärna visa att det var rätt att anställa just mig, samtidigt som jag är livrädd att de ska komma på att jag faktiskt inte kan det här...
Det finns manualer för videoapparater, handarbeten och bilmotorer - när ska manualen om att hitta sin roll komma?
Jag skulle lusläsa.
Hur gör du när du känner dig osäker?
Det finns manualer för videoapparater, handarbeten och bilmotorer - när ska manualen om att hitta sin roll komma?
Jag skulle lusläsa.
Hur gör du när du känner dig osäker?
söndag 9 november 2008
Med pistol mot tinningen?
Att leva med en 4-åring är som att spela rysk roulette. Jämt.
Man har verkligen ingen aning om när, var eller varför det smäller.
Idag har det varit en bra dag, har firat alla fantastiska pappor; "the Dad" -min egen, min fina svärfar, min mammas pappa och så förstås den tokfina pappan till mina barn.
Bra dag med tårta till trots, har den ryska rouletten varit i full gång; redan till lunch hade jag tydligen låtit undslippa att pappan i huset skulle få en present efter maten -hur kunde jag vara så dum????
Sonen:
-Du har förstööööört ALLT, mamma!!!
Jag:
-????
Sonen (i falsett):
-Det skulle ju vara en överrrrrraskning!!!
Till och med intag av middagens efterrätt vägrades, då min stackars moster hade satt sig på fel stol. Inte förrän mostern hade åkt hem, och den stackars gammelmormorn hade gullat och ojjat ihjäl sig, behagade den lille terroristen glatt proppa i sig både tårta och glass. På rätt stol.
Nu sover de två små så sött, och jag förundras över att de byter skepnad så fort mörkret faller; ingen är så fridfull som en tungt sovande 4-åring - medan den lille guldklimpen är helt oberäknelig och kan vakna i princip när som helst under natten för att äta, skita eller skrika.
Så var det roulette igen.
Nattroulette...
Krama din pappa idag!
Man har verkligen ingen aning om när, var eller varför det smäller.
Idag har det varit en bra dag, har firat alla fantastiska pappor; "the Dad" -min egen, min fina svärfar, min mammas pappa och så förstås den tokfina pappan till mina barn.
Bra dag med tårta till trots, har den ryska rouletten varit i full gång; redan till lunch hade jag tydligen låtit undslippa att pappan i huset skulle få en present efter maten -hur kunde jag vara så dum????
Sonen:
-Du har förstööööört ALLT, mamma!!!
Jag:
-????
Sonen (i falsett):
-Det skulle ju vara en överrrrrraskning!!!
Till och med intag av middagens efterrätt vägrades, då min stackars moster hade satt sig på fel stol. Inte förrän mostern hade åkt hem, och den stackars gammelmormorn hade gullat och ojjat ihjäl sig, behagade den lille terroristen glatt proppa i sig både tårta och glass. På rätt stol.
Nu sover de två små så sött, och jag förundras över att de byter skepnad så fort mörkret faller; ingen är så fridfull som en tungt sovande 4-åring - medan den lille guldklimpen är helt oberäknelig och kan vakna i princip när som helst under natten för att äta, skita eller skrika.
Så var det roulette igen.
Nattroulette...
Krama din pappa idag!
fredag 7 november 2008
Utan skyddsnät
Så var det gjort. Undrar hur det gick till? Allt sedan en längre resa dokumenterades på en resdagbok har jag haft ett sug efter att börja blogga. Vet inte varför, men mitt ego fick sig väl en ordentlig tripp av att se hur många det var som följde vår resa utifrån mina ord. Det skrivna ordets makt är stor, och nu ger jag mig i kast med att tämja den, göra makten till min.
Denna blogg kommer antagligen att spegla en småbarnsmammas liv; i uppförbacke och nedförsbacke, i medvind och snålblåst. Antagligen kommer mina demoner och orosdjur också att släppas fria, i syfte att någon gång bli tama.
Hoppar utan skyddsnät, önskar att du är med mig!
Denna blogg kommer antagligen att spegla en småbarnsmammas liv; i uppförbacke och nedförsbacke, i medvind och snålblåst. Antagligen kommer mina demoner och orosdjur också att släppas fria, i syfte att någon gång bli tama.
Hoppar utan skyddsnät, önskar att du är med mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)